Så. Vi har hamnat i en situation där det etablerade samhällsskiktet har lobbat för ett avskaffandet av betydelsen av könet samtidigt som det i själva verket har förstärkt betydelsen av dom stereotypiska attribut och beteenden som man kopplar ihop med historiskt manligt vs kvinnligt kön (sexuell orientering, mode och intressen och beteenden). Det biologiskt givna könet har förlorat sitt värde och har istället banat väg för att en stereotypisk intressemall skall styra könsidentiteten rätt och biologin bör följa efter. Tonen har länge syftat till att könet är en upplevelse snarare än att ha något med kroppen att göra och med detta verkar en minskande uppskattning av sin friska kropp följa och bidrar till en förhöjning av värdet att se ut som det upplevda könet. En total fixering kring könet och kroppens stereotypiska särskilda drag för de två olika könen startar.

Stereotypiska egenskapers betydelse förstärks till den grad att man menar på att ungdomar vars upplevelser och beteenden verkar vara motsatsen till det dom förknippar med sitt biologiska kön bär tillräcklig grund för behandling. Man behandlar detta genom korrigerande estetiska operationer, kemisk kastrering och ett livslångt intag av hormoner som också starkt bidrar till benskörhet, växtstopp och blodproppar. Enligt Uppdrag Gransknings program Tranståget framkommer det att ungdomar så unga som 14 år gamla får sina bröst avskurna och blir kemiskt kastrerade i form av stopphormoner.  Övertygelsen om att dessa unga individer kommer att ”ta livet av sig” (som enligt dokumentären dessutom är en påhittad farhåga av någon på RFSL, nedskriven i ett av statens offentliga utredningars dokument) och ”mår dåligt” om dom inte får hjälp med att fysiskt framstå som en stereotypisk biologisk pojke eller flicka uppges vara drivkraften bakom. Snabbare utredningar drivs på och åldern för att starta en ”korrigerande behandling” menar man behöver sänkas till följd av idén om att människor kan födas in i fel kön och kommer att ta livet av sig om detta inte åtgärdas fysiskt. De signaler som sänds via en alldeles för snabb utredning är just att allting är som det skall och det inte finns några ytterligare betänksamheter, tvivel, varningar eller information som kräver något utrymme eller tid.

Vilka är det som gör att barn tror att deras kroppar, snoppar eller snippor är felaktiga? Vilka och vad är det som gör att barn tror att deras väsen krockar med det biologiska könet?  Vilka och vad är det som bidrar till denna förvirring inom barn, och vad blir konsekvenserna- är den viktiga frågan. Vad är det som gör att en barn upplever att det är av det motsatta biologiska könet och varför behöver deras friska kroppar korrigeras p.g.a. att de upplever detta? Att förhindra en korrigering med hjälp av estetisk kirurgi och hormoner borde vara absolut högst upp på listan eftersom det just innebär att skära och modifiera en frisk ung och fertil kropp.

Att det etablerade samhällsskiktet drivit på en HBTQ-agenda via termer av acceptans och mänskliga rättigheter har dolt det faktum att ungdomar berövats kunskap om den första identiteten som sker i en människas liv, nämligen könsidentiteten. Runt tvåårsåldern blir barn medvetna om de fysiska skillnaderna mellan pojkar och flickor och kort därefter identifierar man sig själv som antingen eller. Uppenbarligen kommer barn att kategorisera sig själva som antingen eller trots att vuxna i deras närhet tror att de eliminerar intressepreferensernas betydelse för de två könen. En pojke idag som trivs med typiska tjejiga saker kanske istället börjar betraktar sig själv som tjej, istället för en pojke med tjejiga intressepreferenser, just p.g.a. av att de vuxna i hans närhet förstärker idén om att kön är en känsla samtidigt som man tar bort betydelsen av biologin och kroppen. Istället för att signalera att beteendet är ok, görs beteenden bundna till kön. Man berövar istället barnet den absoluta första delen av identiteten och istället för att förvalta de olika egenskaperna som pojkar och flickor har, förnekar man ens att dessa finns. Man skapar samtidigt ett ohälsosamt fokus på kön med exceptionell onödig förvirring under kommande år. Enligt Transgender Europe är 70 procent av de som vill ha ”könsbekräftande vård” i Sverige kvinnor och medianåldern 27. (https://insynsverige.se/documentHandler.ashx?did=1923099 sid. 75, SOU 2017:92

Julia Caesar beskriver hur det könlösa samhället breder ut sig.

I Tranståget  får vi möta de överläkare och endokrinologen som gör denna utveckling möjlig på högsta nivå. Jämställdhetsministern och RFSL ordförande ger också märkliga intryck i dokumentären. Det som är slående med alla dessa personer är deras kopiösa olämplighet inom området och det är rent utsagt skrämmande och hälsovådligt att dessa sitter på de positioner som de gör. Endokrinologen sägs i dokumentären vara ansvarig för flest remitteringar av unga människor till ”könsbekräftande behandlingar”. Ingen av dessa ger ett stabilt, sunt eller hjälpsamt intryck utan alla ger intrycket av att vara drivna av andra saker, alternativt sinnessjukdom. Det är ofattbart obehagligt.

Föräldrar berättar i dokumentären att ingen grundlig utredning görs och hormonbehadling har påbörjats redan efter 5 korta besök hos Anova eller Kid-teamet i Sthlm. Det finns alltså inget intresse av att hjälpa dessa ungdomar med de psykiska problem som ligger bakom upplevelsen av att behöva ”korrigera sin kropp”. En läkares uppgift är som vi vet att skydda och bevara liv, inte sätta politiskt och ideologiskt motiverade diagnoser framför medicinska med efterföljande lemlästning av friska kroppar och sterilisering. En del könsbekräftande underlivskirurgi kräver att man tar bort könskörtlar. När man gör vaginoplastik tar man till exempel bort testiklar och om man ska göra vaginektomi tar man först bort livmodern. I de fallen innebär den könsbekräftande underlivskirurgin att man blir steril. (http://www.transformering.se/vardhalsa/transvard/underlivskirurgi)

På riksdagens hemsida står det att ”Transsexuella vill korrigera kroppen som inte stämmer överens med den upplevda könsidentiteteten genom hormonbehandling eller kirurgi. Transsexualism är en sjukdom, och behandling ges inom den allmänna sjukförsäkringens ramar. Den enda verksamma behandlingen anses vara en medicinsk och kirurgisk könskorrigering” och även att ” Antalet sökanden har ökat stadigt sedan 1972 då lagen infördes.” (https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/motion/konstillhorighetslagen_GZ02So496)


Här vill jag påpeka om att : Tvångssterilisering i Sverige förekom mellan åren 1934 och 2013 med varierande grad av frivillighet. De utfördes dels under 1934 och 1941 års steriliseringslagar som reglerade steriliseringar fram till och med 1975 dels under könstillhörighetslagen som gällde mellan 1972 och 2013. (https://sv.wikipedia.org/wiki/Tv%C3%A5ngssterilisering_i_Sverige)
Nu förekommer detta helt frivilligt och i ökad takt i samband med att ungdomars könsidentitet havererat.

Bild ovan: Dante et Vergil dans le neuvième cercle de l’Enfer