Vi förbereder oss inte bara inför den svenska vintern och avsaknaden av behagligt dagsljus, utan även för all framtida terror som långsamt sägs svepa över Europa. Klimatet har snabbt blivit nedstämt och atmosfären känns emellanåt enbart politisk, allvarlig och dyster. Det är lätt att hänga på det kollektiva intellektet/medvetandet (tankenätet) som går på högvarv genom att låta sig ha åsikter som florerar lika friskt som shoppandet en stressig lördagseftermiddag i slutet av december, allting noggrant dokumenterat av media- som förklarar för oss om våra dystra framtidsutsikter. Nätet ligger just nu som en tjock stålvajer i schackmönster. Media analyserar, påverkar, tynger och gör oss medvetna om den fysiska realmens temperatur.

Det konstanta informationsflödet om de vidrigheter som händer i världen är svårt att ducka inför, det når oss hela tiden och oavbrutet. Media är inget medium som tar hänsyn till om man har kapacitet för att hantera och processa hela världens problematik eller ej 24/7. Förbryllande fakta då de som jobbar inom media bör vara människor. Kan sanningen vara annorlunda? Finns det några risker med att låta intellektet, logiken och politiken vara ens enda verktyg och världsuppbyggande förklaringsmodell? Hur påverkas människan av att inte arbeta och utgå ifrån känsla, förståelse, spiritualitet och kärlek?

You never let a serious crisis go to waste. And what I mean by that it’s an opportunity to do things you think you could not do before – Rahm Emanuel

En sak är säker: Negativa nyheter är negativa nyheter för alla inblandade.

Inom intellektets karusell förs den ständiga problematiken mellan vad som är rätt och fel. Hjärnans malande, diskuterande och analyserande styr egentligen uppfattningen om livet. Vi tror att det mesta inte sker via känslomässiga processer, vare sig det gäller börsen, politik eller ilska på bussen. Vi är en logisk, tänkande ras och känslor är överskattade. Våra känslor och intuition är alltså ingenting vi bör arbeta med, upptäcka eller bry oss om. Upplevelsen, förståelsen och icke-dömandet kan bytas ut med logiska och politiska argument, i alla lägen.

Vad kan man förvänta sig av framtiden? Hur tycker vi att framtiden bör se ut? Vart är vi på väg? Ser det ljust ut?

När man pratar om att tankar skapar och föder form menar man på att vi manifesterar. Tillsammans. En hel planet full av potential. Planetariskt trivs vi med att hålla oss fast vid sorg/död/tvivel och osäkerhet och behandlar dessa känslor som djupare och mer betydande än de som inte är det.  Vi frossar dagligen i ”mordporr” på TV, i tidningar& böcker och dagligen ser och hör vi om terrordåd, krig och idén om att pengar är det absolut viktigaste som existerar. Som grädden på moset har människans idé om yta verkligen spårat ut och små detaljer om hur stora läppar eller biceps du har är fullständigt avgörande för en individs lycka i samhället. Detaljonanin är obegränsad och sjuklig. Ur spirituellt perspektiv har mänsklighetens manifestation blivit tätare (not: eng: Dense) och mindre flexibel. Blind och orörlig. Oförstående och okopplad till det magiska större perspektivet där dimensioner, tid och rum vävs samman till en fantastisk symbios i en explosion av energier, kärlek och medvetenhet.

Människan är mer än en biologisk robot och kräver mer än ett intellektuellt och logiskt framstaplande i städer skrikandes efter knark, proteiner, penetration, våld och shopping som stimulans.

Det här kanske kommer som en chock, men människan är i grund och botten en känslomässig varelse. En fantastisk emotionell antenn som med hela sin kropp påverkar och låter sig påverkas med en otrolig potential att påverka positivt och tillsammans skapa magi. Människan är även en extremt lättledd och rädd varelse. Men vi är mer är mer än biologiska robotar och kräver mer än ett intellektuellt och logiskt framstaplande i smutsiga städer skrikandes efter knark, proteiner, penetration, våld och shopping som stimulans.

Det verkar inte bättre än att det planetariska tillståndet visar på att vi har tappat kontakten (utgångspunkt: att vi tidigare haft) med vad vi borde söka oss mot, vilket är vårat inre tillstånd och våra känslor. Det inre tillståndet är alltså motsatsen till det externa. Det externa är motsatsen till det inkännande och det inkännande det motsatta till det reaktiva och ytliga osv. Man kan leva inom samhällets givna begränsningar, i intellektets reaktiva och snäva politik (not: ingen specifik sida exkluderar medverkande) där man kan frossa i besvikelse, upprördhet, rädsla eller andra känslor som är lätta att missbruka och oftast brukar förklaras som logisk skärpa. Eller så kan man leva på ett annat sätt. Ett utvecklande vis. Vi är inte ensamma och vi behöver inte vara rädda.

Do you recognize this man? All but the most innocent and sincere of us have a politician lurking somewhere in our minds. In fact, the mind is political. Its very nature is to plan and scheme and try to manipulate situations and people so that it can get what it wants. Here, the mind is represented by the snake, covered with clouds and “speaking with a forked tongue”. But the important thing to realize about this card is that both faces are false. The sweet, innocent, “trust me” face is a mask, and the evil, toxic, “I’ll have my way with you” face is a mask, too. Politicians don’t have real faces. The whole game is a lie.

Take a good look at yourself to see if you have been playing this game. What you see might be painful, but not as painful as continuing to play. It doesn’t serve anybody’s interest in the end, least of all yours. Whatever you might achieve in this way will just turn to dust in your hands. “Osho Zen tarot

Man kan försöka lura sig att man kan slå sig fri genom att byta från en åsikt till en annan men det är betydligt lättare om man försöker bli medveten om upplevelsen och upphör med att vara slav till tanken. Det underlättar även om man kan vara sig själv sann, förstå sina motiv och att kunna analysera sina emotioner samtidigt som man tillåter dom. Vi har alla blivit känslomässigt hoptryckta.

Vi kan alla vara försiktiga med vad vi lägger vår energi på, vad och hur vi tillåter oss att bli påverkade och att vara uppmärksamma på vart vårat fokus hamnar och hur det får oss att må.

“When war is declared, Truth is the first casualty.” – Philip Snowden (1916)